Idag är dagen man trodde aldrig skulle komma. Eller dagen man bävde för. Det är nämligen säsongsavslutning på kärring jumpan. Jag känner hur klumpen i halsen bara växer och växer. Kommer kännas så otroligt jobbigt att behöva gå därifrån å veta att det är över. Aldrig mer några knäppa/lustiga/brutala/halv perversa rörelser. Aldrig mer behöva blir hånad av någon tant på 60+ med knä problem som känner sig så nöjd över att vara vigare än mig. Jag har lärt mig att älska kärring jumpan å alla de knäppa smiska sej på rumpan rörelserna. Jag bryter snart ihop. Sista gången jag möter Thina vid eken halv 7 kutandes för att alltid vara 30 s sen.
Sista gången vi med tunga steg av matthet i hela kroppen går hem. Men jag ska göra den sista dan till en av de bästa i mitt liv. Ja ska göra det med bravu. ( synd bara att jag druckit kaffe så blitt lite dålig i kistan)

(Josse blev svin packad i helgen, Jag var ju iof med as packad. Men hon spydde ner halva platens. Vem tror ni halkar i hennes spya? Jo självklart jag. Men måste säga att det var en förbannat rolig kväll!)